Funderingar kring temat Symboler startade långt innan jag började måla de första tavlorna med ovannämnda temat. Idén dök upp slumpmässigt då jag arbetade med en tavla i en förgående serie, Åttiotalet, som behandlar ett liknande tema knutet till just åttiotalet. Tavlans motiv var en detalj från en staty som restes för stupade soldater under andra världskriget. Detaljen visade en grupp människor som stod förenade i en ring, en vanlig detalj på dåtidens statyer som skulle symbolisera ett enat folk i det dåvarande landet. Det som bilden symboliserade var inte på något sätt viktigt för den färdigställda tavlans symbolik. Inte heller var den igenkännbar. För denna tavla var självaste platsen för denna händelse viktigare. Men en ny, intressant fråga kom upp. I min strävan att försöka maskera den ursprungliga betydelsen, som var oviktig i den nämnda tavlan, och vid en närmare granskning uppdagades en tredje symbol. Av ren tillfällighet upptäckte jag ett kors, som i sig själv har en stark symbolisk innebörd, men som inte har något att göra med statyn eller med det tema som jag behandlar i tavlan. Denna tredje, och i detta fall helt slumpmässiga symbolen, blir det första som publiken bemöts av och blir således utgångspunkten för tolkningen av tavlan.

Den enkla och från denna stund uppenbara manipuleringen med symboler blir huvudmotivet och det nya temat i serien som jag för närvarande arbetar med. Jag har blivit medveten om den vikt och den historiska (komplexiteten) mellan varje symbol och dess betydelse, men samtidigt även enkelheten att manipulera symboliken i den historiska dagen, som i grundprincipen är föränderlig. En symbol i sig själv kan inte vara definitiv och varken (semantiskt) eller tidsbestämd. Betydelsemässigt stänger den inte igen utan öppnar däremot, genom sin uppenbarelse, upp för nya betydelser och nya relationer.

I mitt sökande efter en konkret symbolik som bäst skulle komma till användning i detta tema, ägnar jag mig åt symboler och symbolik som då verkar ligga närmast, nämligen symboliken man finner i Bosnien och Hercegovina. Efter att ha flackat omkring i det enorma symbolspektrum som kan knytas till Bosnien och Hercegovina hamnade jag slutligen, förmodligen som många andra spanare i detta tema, vid de mest intressanta verken av den bosniska symboliken, nämligen vid de medeltida gravstenarna (stećak) och den symbolik som presenteras på dessa. Denna del av den bosniska medeltida kulturen som är intressant ur många aspekter, estetiska, religiösa, kulturella, historiska, på den senare tiden även politiska, innehåller en väldigt intressant och bred, om jag får säga det, klassisk symbolik. Med sitt innehåll och dess betydelse har den naturligtvis överskridit den lokala bosniska symbolikens gränser och dess betydelser. Symboler som solen, månen, stjärna, kors, ring, o s v har en lång historia och finns avbildade i så gott som alla kulturer på vår planet.

Manipulering av denna klassiska symbolik kräver med sitt innehåll ett stort ansvar och allvar i approachen, samtidigt lockar den med en enkelhet och innehållsmässig manipulation och på så sätt lockar den fram ett sökande efter ett nytt innehåll och en ny innebörd som enbart en enkel estetisk kreation kan locka fram.

Till skillnad från motivet – en gravsten som inte innehåller färg, innehåller tavlan som reagerar på motivet denna komponent, vilket inte enbart komplicerar symboliken och innehållet ytterligare, utan aktualiserar och moderniserar hela symbolikens strukturer och gör den således återigen estetiskt levande. Ytterligare komponenter som aktualiserar denna medeltida symbolik är förutom färg de 
motiv som återspeglas på vissa tavlor i denna serie, så som den bosniska flaggan eller Stone voters, som kan knytas till nutida händelser i Bosnien och Hercegovina.

Förutom den direkta inspirationen från gravstenarna inspirerades jag väldigt mycket av diktsamlingen Stensovare (eng. Stone sleeper) skriven av Mak Dizdar, som behandlar just detta tema och som man skulle kunna säga innehåller den essentiella berättelsen om detta tema. Av den anledningen, vid benämning av denna serie tavlor, vågade jag ta till och parafrasera Mak Dizdars diktsamling genom att till det globala namnet Symboler, som omfattar en stor mängd former och deras betydelser, även tillägga en lokal, regional fotnot, Stensovarna, som med sin inramning inte begränsar temats bredd, utan definierar den ytterligare.

Gislaved, oktober 2011
Aldin Popaja